Den heliga kon…

Av Yves Chantereau, 03 Okt 2011

I Dagens Industri den 28 september diskuterar Carin Fredlund reklambranschens ansats för att få bort ”de avskydda tävlingarna”.  Intressant artikeln där argumentering på många sätt kan appliceras till arkitekttävlingar. Byråtävlingar beskrev hon som ”cirkusnummer”.

Det finns en djup tro bland arkitekter om arkitekttävlingar som medel för att utveckla arkitekturen.  Oftast får de yngre arkitekterna vara med och tävla.  Visst är det utvecklande för de, det är dessutom billigast så. Tron är så djupförankrad att det finns en risk för förvisning om man ifrågasätter den. Den renlärige arkitekten tycker om tävlingar.. punkt… slut

Ändå kan jag inte tycka något annat än att Carin Fredlund har en poäng även om hon resonerar utifrån ett annat branschperspektiv.

Borde inte arkitekternas odelade uppmärksamhet fokuseras på deras kunder? Varför skulle kreativitet försvinna och arkitekturutvecklingen försvinna så fort det handlar om vanliga uppdrag? Varför skulle inte alternativa lösningar som skapar mervärde utvecklas inom ramen av betalda uppdrag? Myter kring tävlingar är många och argumenten för tävlingar oftast dunkla. Det är helt enkelt en kulturyttring, ett offer till arkitekturens gud .

Enligt eget utsago bjuder arkitekterna på sin bästa kompetens under tävlingen. Men bjuder man på det bästa så kan det vara svårare senare att få betalt för sin ”ordinarie” kompetensen… eller?