På vinst och förlust.. eller på förlust helt enkelt..

· · ·
Av Yves Chantereau, 05 Okt 2011

Häromdagen bloggade jag om arkitekttävlingar och frågeställningen kring tävlingar.  I sitt remissvar till Arkitektur Stockholm påpekade STD-företagen att tävlingsinstrument är trubbigt och bör användas mycket restriktivt.

Det är dock en utbredd uppfattning bland arkitekter att fler tävlingar skulle ha en välgörande effekt på arkitektur. Det finns relativt lite bevis på detta, det handlar mer om tro och övertygelse, ungefär som alternativ medicin.

I det senaste numret av Arkitektur (6-2011) konstaterar Tomas Laurin att tävlingarna inte fungerar. Många första pris blir aldrig byggda eller byggs av någon annan på annan tomt med andra förutsättningar.

Det vore ett misstag att tro att detta är ett nytt fenomen och att det var bättre förr. Titta på Östbergs tävlingsförslag för Stockholms stadshus och på stadshuset som det står idag . Vi hade tur denna här gången att man inte byggde tävlingsförslaget. Inte heller Asplunds rådhustillbyggnad i Göteborg och hans tävlingsförslag är särskilt lika .

Inbjudna tävlingar sägs fungera bättre. Kanske det, men om man tittar ordentligt på hur många arkitekter är inbjudna, vilka vinner pris och vilka råkar sitta i juryn lämnar det en smått olustig känsla, det finns rätt mycket rundgång där. Den slutna världen lever ett eget litet liv på sidan av verkligheten.

Trots att listan med misslyckade tävlingar är halvlång avslutas artikeln med en slutsats att det borde vara fler tävlingar. Det är en märklig slutsats.

Tävlingar ska användas mycket restriktivt och det vore ett stort misstag för branschen att verka för att utöka antalet tillfälle att arbeta utan ersättning för att få tillfälle att inte genomföra vinnande förslaget.