Reflektioner från Industridagen 2012

· · ·
Av Anders Persson, 16 Feb 2012

Den 15 februari arrangerade Industrirådet Industridagen för att resonera om framtiden och presentera det nya Industriavtalet. Industrirådet består av ledande företrädare för svenska arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer inom industrisektorn. Diskussionerna på Industridagen kretsade såklart kring industriavtalet men också kring samverkan mellan parter och hur man skapar reallöneökningar. Man kan sammanfatta samtalen med att god dialog och stor kompetens om hur marknaden fungerar varit en del av framgången. Överenskommelser om realistiska löneökningar har bevisligen gett bättre resultat vad gäller reallöneutvecklingen de senaste 10 åren, därom var alla eniga, dock uteblev dialogen om lokal lönebildning med företagens vinstgenereringsförmåga som grund.

Leif Östling, koncernchef Scania och Industrirådets ordförande, inledde med att konstatera att det har skett en stor utveckling inom industrin sedan 60-talet och att tjänstefieringen bara ökar. Statistik från SCB visar att industriföretagen krymper i Sverige och att antalet anställda i industriföretagen minskar. Trots detta har den ”nya industrin” totalt sett ändå expanderat om man inkluderar de tjänsteföretag som finns runt industrin, där nya strategiska nätverk och partnerskap bildats. En annan stor förändring är uppdelningen ”arbetare”/”tjänstemän” som gått från 75/25 till omvända 25/75, vilket även det pekar på att konkurrensen inom industrin i allt högre grad handlar om kunskapsintensiva tjänster och konkurrensen om kompetensen. Nu var det kanske inte Leif Östlings tanke att hylla tjänstesektorn och lyfta fram den expansion som skett i tjänstesektorn de senaste 50 åren, men faktum kvarstår att den ”nya industrin” ser helt annorlunda ut idag. Kompetensutvecklingen idag ligger hos många fler starka aktörer och att ha rätt partners blir en allt viktigare fråga för den tillverkande delen av industrin.

Bland talarna fanns bl.a. Charlotte Brogren, Vinnova, Gustaf Fridolin (mp), Mikael Damberg (s), Åke Svensson, Teknikföretagen och vår finansminister Anders Borg (m). Detta rådde en positiv samsyn kring behovet av ökade satsningar inom forskning och innovation. Men också en förståelse för att det finns ett antal stora utmaningar där ute som samtidigt är stora affärsmöjligheter för den ”nya industrin”. Nytt i branschen var insikten om att världen genomgår en förändring och att det krävs nya former av nationell och internationell samverkan för att klara konkurrensen. Det krävs en mer flexibel syn på hur den tillverkande industrin ska få tillgång till rätt kompetens genom samverkan och nätverk, vilket i sin tur ställer nya krav på arbetsmarknadens parter och hur moderna avtal ska se ut.

Anders Borg gjorde som vanligt ett självsäkert och bra framträdande, han betonade åter igen vikten av att hålla igen med pengarna. Kanske skulle han dock ha nytta av en påhejare och mer framåtriktad kollega i regeringen som brann mer för teknik, utbildning, forskning och teknisk utveckling. Med en regeringskollega som kunde vara mer pådrivande och entusiastisk i dessa frågor, skulle vi kanske få en mer balanserad syn. Det Sverige behöver utöver stabil ekonomi och någon som håller i plånboken, är nytänkande och satsningar på regelverk, skatter och forskningsstöd som sätter fart på och gynnar den ”nya industrin”, den industri som inte bara tillverkar, utan faktiskt till över 75% består av tjänster.