När arkitekterna gräver sin egen grav

·
Av Yves Chantereau, 29 Mar 2012

Läste i senaste numret av Arkitekten om workshopen kring Arkitektur Stockholm på Liljevalchs. Återigen ställer sig gladligen arkitekterna i rad och välkomnar att fler arkitekttävlingar bör arrangeras… På ett diffust och magisk sätt kommer då arkitekturens verkshöjd att höjas.

Man undrar om arkitekterna, som ska vara specialister på att tolka sin tid, verkligen hänger med i verkligheten. För med stor sannolikhet kommer dessa eftertraktade tävlingar vara inbjudna tävlingar. Facit över inbjudna tävlingar är en dyster läsning för kåren. Endast ett fåtal specialiserade arkitektkontor vinner de flesta priser, utländska kontor tar hem resten och den stora massan av andra kvalificerade kontor delar på två ynka vinster under perioden 2007-2010.

På senare tid har situationen förvärrats. På de nu pågående inbjudna tävlingarna är 50 % av de inbjudna kontoren utländska. Dessutom ställs framöver en förväntan på någon form av wildcard-system för ”unga oetablerade” kontor. Kombinationen proffstävlare, utländska arkitekter och ”wildcards” kommer att stänga av de flesta arkitekter från tävlande.

Ändå ställer de i rad och glatt ber om en liten spade för att gräva sin egen grav.