Den eviga bostadsbristen

· · · · ·
Av Yves Chantereau, 07 Sep 2012

Det debatteras flitigt kring bostadsbristen. Från ledaren i SVD till debatten på Arkitekturmuseet. Det finns olika uppfattningar hur krisen ska lösas men relativt lite sagt var den kom ifrån. I debatten på Arkitekturmuseet nämnde Eric Clark, professor i kulturgeografi, den ökade segregationen som bristen bär med sig. Han antydde att bristen har uppstått på grund av en ändring i bostadspolitiken. Bostadspolitiken har med all säkerhet bidragit men det är långt ifrån den viktigaste faktorn. Något som däremot haft en stark påverkan är kommunernas ovilja att bygga.

Jag har ofta förmånen att guida utländska arkitektgrupper i Stockholm. Det är en svår uppgift att förklara varför en relativt liten stad som Stockholm har bostadspriser som kan jämföras med Paris. Jag brukar förklara att det beror på en brist på byggbar mark. I det ögonblicket börjar besökarna ifrågasätta min mentala hälsa. Den som kommit från Arlanda och har åkt längst E4:an har svårt att uppfatta marken som en bristvara. Likaså den som råkat åka tunnelbanan på väg mot Kista och plötsligt befunnit sig i skogen.

Kanske har det uppstått ett glapp mellan den politiska visionen och genomförandekraften. Kanske har man velat ha sådana höga bostadskvaliteter att det har omöjliggjort själva byggandet. Det är svårt att inte sympatisera med Hans Linds förslag att lätta på regler för observerbara egenskaper. Det finns kanske de som hellre skulle ha en bullersstörd bostad än ingen bostad alls. Men så fri får inte människan vara.