Arkitektur under attack?

·
Av Yves Chantereau, 01 Mar 2013

Det kan vara ett stänk av misstänksamhet och konspirationsteori. Men min upplevelse är att det på senare tid förekommit väldigt många texter om bristande kvaliteter och om likriktningar inom den svenska arkitekturen.

Den svenska arkitekturen är under attack av sina egna helt enkelt. Är det berättigat, eller är det bara framgångsrik marknadsföring från några unga för att positionera sig?

Jag vill härmed gå till försvar för den svenska arkitekturen. Under de senaste decennierna har svenska arkitekter arbetat med funktioner och brukarvärde i centrum, en rörelse inifrån och ut kan man säga. Under samma period har arkitekter i många andra länder arbetat åt andra hållet, utifrån in. I jämförelse uppfattas ofta det svenska resultatet som blekt och slätt.

Det må så vara. Men titta gärna lite närmare på vissa bostadsprojekt utomlands. Ni lär bli förvånade av den låga kvaliteten i planlösningar och funktioner. Och det är en lång tradition. Paris är en underbar stad, men gå bakom kulisserna och se effekten av de storslagna gesterna och konflikten med vardagen som skapats. Det bästa exemplet på detta är Place des Vosges: fasaderna uppfördes först utan hus bakom och byggrätterna sålde därefter. Att fönster delas av bjälklag och att vissa lägenheter har låga fönster i golvnivå måste ses som en olycka i arbetet. De som bor där har kanske en annan åsikt.

I februarinumret av Arkitekten granskar Christin Hult den senaste Kasper Salin-pristagaren Domkyrkoforum. Snyggt utanpå men med en problemfylld interiör för besökare med funktionsnedsättning. Så har trenden kommit till Sverige.

Jag har guidat många grupper av arkitekter under olika visningar i Sverige. De blir alltid imponerade av de invändiga kvaliteter som präglas av omsorg för brukaren. Den skarpa kritiken som det är god ton att leverera idag är ogrundad: den svenska arkitekturen har fokuserat på andra saker än ”la bella figura”.

Det finns dock saker att förbättra. Planeringsprocessen hittills med den tunga styrningen av tjänstemän och politiker har inte alltid skapat ett tillåtande klimat. Det är kanske dags att låta arkitekterna jobba på ett friare sätt med utformningen, öka risken helt enkelt. Det blir fler kontroversiella projekt, det kommer också att innebära fler misslyckade satsningar men samtidigt fler uppmärksammade projekt. Vi behöver mer frihet, inte fler kvalitetshandböcker.