Energiäpplen och energipäron

· · · ·
Av Yves Chantereau, 24 Maj 2013

Tidningen Byggindustrin berättar i sitt senaste nummer att ”Ingen av miljöstadsdelarna klarar energikraven”. Det är ingen tvekan om den saken! En delförklaring är olika beräkningsnormer vid olika tidpunkter men energianvändningen är inte på den nivå man skulle önska i vissa delar av t.ex. Hammarby Sjöstad. Det finns dock ett visst mått av sensationsjournalistik i artikeln som närmar sig Uppdrag Gransknings sätt att skapa nyheter genom konflikter snarare än genom analys.

Ingen ifrågasätter att resultatet inte är i paritet med förväntningarna. Men det är också lätt att glömma att startskottet för Hammarby Sjöstad gick för länge sedan nu. Vi behöver se stadsdelen för vad den är, ett experiment i fullskala, där tonvikten legat på infrastruktur och system snarare än enskilda byggnader. Det hade inte skadat om samtliga byggherrar frivilligt hade varit med på idén, i stället för att streta emot. Då hade säkert energianvändningen blivit lägre i varje byggnad.

Artikeln leder till två olika reflektioner.

Det hade varit intressant att läsa om de sista etapperna i Hammarby, det som byggs nu. Har de en lägre energianvändning? Fram till ungefär 2005 pratades om miljöprofilering framför allt i termer av merkostnader. Efter 2005 växlade diskussionen istället över till att handla om minskat värde, som styr byggherrar. Syns det i siffrorna? I sådana fall har kanske miljöstadsdelen spelat en stor roll i att sätta frågan på agendan. Det är viktigare än enskild energiprestanda.

Jag har guidat många turister genom Hammarby Sjöstad. Jag har ofta noterat skillnader i attityd till energifrågan. Medan svenskarnas förhållande till frågan kan sammanfattas med ”mindre energi är alltid bättre än mer energi”, uppfattar jag ofta en större komplexitet i utländska frågeställningar. Vilken sorts energi som förbrukas och hur den skapats upplevs som en viktigare fråga på många håll. Frågan är helt enkelt komplex.

Vad kan man lära sig av detta? Jo, att det finns få absoluta sanningar och trots att viss energiprestanda borde varit bättre bör man också se till vilken avgörande roll dessa ambitiösa miljöstadsdelar har spelat för energidiskussionen i stort.

Man befarar nu att Sverige kommer att missa energimålen som är satta. Det kräver större engagemang och kanske en större lyhördhet från många aktörer. Från beställarna som måste ta frågan på allvar till konsulterna som äger kunskap som vi måste lära oss att göra tillgänglig och pedagogisk.