Hotar verkligen riksintresset arkitekturen?

· · ·
Av Yves Chantereau, 14 Jun 2013

I ett debattinlägg i DI rasar några debattörer från tankesmedjan Den levande staden. De anser att det största hindret för utvecklingen av svensk arkitektur är det nuvarande regelverket och särskilt det så kallade riksintresset. Den spretiga tolkningen av det otydliga regelverket hjälper oss inte att bringa klarhet i frågan. Oklarheterna uppmuntrar inte till kreativitet men det är mer en hot mot exploateringen än mot arkitekturen i sig.

I inlägget refererar de till Catherina Foreds tidigare debattartikel i DN och det växande problemet med den ”svaga arkitekturen”, ett uttryck som faktiskt inte finns i hennes artikel. I många sammanhang blandas exploateringsfrågor, byggprocessfrågor och arkitektur ihop. Debattartikeln i DI är en sådan artikel.

Man kan bara beklaga att det återigen antytts att den svenska arkitekturen inte duger eller att det skulle handla om en svag arkitektur.  Det är viktigt att förstå grundegenskaperna hos den svenska arkitekturtraditionen. Under decennier har de svenska arkitekterna arbetat med funktioner och brukarvärde i centrum, en rörelse inifrån ut kan man säga. Under samma period har arkitekter i många andra länder arbetat åt andra hållet, utifrån in. Och vid en snabb jämförelse uppfattas ofta det svenska resultatet som blekt och slätt. Om man däremot tittar lite närmare på vissa bostadsprojekt utomlands, blir man inte sällan förvånad över den låga kvaliteten i planlösningar och funktioner. Det är helt och hållet stick och stäv med den svenska traditionen med arkitektur för vardagen.

Sedan kan man stödja tanken att tolkning av riksintresset inte hjälper, men det handlar mest om att det inte hjälper exploatering av vissa områden och utveckling av vissa städer, arkitekturens kvalitet möter helt andra hinder.