Erfarenhet – 5 dagar eller 15 år?

· · · ·
Av Yves Chantereau, 17 Jan 2014

I tidningen Arkitekten presenteras en lista över de populäraste arkitektkontoren, där arkitekturstudenterna helst vill jobba. I en artikel intervjuas kontor nummer två på listan, Okidoki. På Okidoki får praktikanter handlägga egna projekt och ”det spelar ingen roll om man har jobbat fem dagar eller femton år”. Men vad betyder det egentligen?

När jag först läste artikeln hände ingenting. Jag är trög helt enkelt, för reaktionen kom efteråt. Det är ett välkänt fenomen som på franska kallas ”l’esprit d’escalier”, att argument dyker upp efteråt, när man har lämnat rummet. ”Har de kvaliteterna som krävs och det känns rätt, vilket det nästan alltid gör, så gör vi ingen skillnad på om man har jobbat fem dagar eller femton år”, säger Rikard Stark på Okidoki och får självklart gehör av hos studenterna. Det finns en hel del att säga om detta. Självklart är personliga egenskaper viktiga för arkitekter likväl som för många andra yrken, så har det alltid varit. Men om man tittar närmare på arkitektrollen och branschens efterfrågan på ett större ansvarstagande låter utsagan inte riktigt lika självklar.

För nästan samtidigt med artikeln kom Arkus ut med boken #71 om ”att förtjäna sin roll”, skriven av Kristina Grange. I boken finns mycket intressant att läsa om arkitekternas professionella kompetens, som sägs vara hotad. Jag håller med Kristina Grange om att politiska intressen plötsligt har blivit mycket viktigare och att den politiska kompetensen kan hota att ta över den professionella kompetensen.

Arkitektur och arkitektonisk kvalitet blir ord som används flitigt, utan att någon vet riktigt vad som menas. Kvalificering till inbjudna tävlingar visar också hur politiskt övervägande blir helt dominerande. Byggherrarna är märkligt tysta i denna debatt. Med det som bakgrund frestas många att försöka positionera sig som det fräcka kontoret, där man inte gör skillnad på ”om man har jobbat fem dagar eller femton år”.

Arkitektur kräver långa, omfattande processer och stora investeringar för att bli verklighet. Arkitekterna har tappar mark mot andra aktörer och det finns en överhängande risk att den ökade kompetensen som byggherrarna efterfrågar inte levereras av ”fem dagars”-praktikanter. Att tidningen som utges vara rösten för arkitektyrket okritiskt publicerar artikeln utan kommentar kring just detta är lite beklämmande.