Propositionen om Attefallhus

· · ·
Av Maria Grunditz, 07 Apr 2014

Så här inleds en nyhetsartikel om Attefallshusen i tidningen Arkitekten.
”Trots Lagrådets kraftiga invändningar väljer regeringen att gå vidare med en proposition om bygglovsbefriade komplementbostadshus, de så kallade Attefallshusen. Samtidigt vimlar det av frågetecken kring ärendets hastiga beredning.”
Artikeln fick mig att titta mer på propositionen om bygglovsbefriade komplementbostadshus.

Den korta utredningstiden, och den ännu kortare remisstiden, omöjliggjorde i princip tid för dialog med omvärlden när förslaget om Attefallshusen togs fram.  Det är ovanligt och lite skrämmande att man behandlar ett ärende av så stor vikt för miljö, gestaltning, ekonomi och rättsskydd utan att genomlysa konsekvenserna av förslaget på ett genomarbetat sätt. Utöver bristande konsekvensbeskrivningar pekar de få remissvar som kom in på en risk för en ökad mängd av tolknings- och utredningsarbete för myndigheterna.

Förslaget skulle kunna innebära ett ökat byggande av bostäder, men däri ligger också ett av förslagets problem: det som byggs utan bygglov är något som ska kunna fungera som en bostad. En bostad finns det tekniska krav och egenskapskrav på. Detta ställer i sin tur krav på kommunerna med svårbedömda kostnader för utbyggnad av vatten, avlopp, vägar och annan kommunal service. Det handlar inte längre om en komplementsbyggnad, som i fallet med friggeboden.

Den föreslagna ordningen att ersätta bygglovsplikt med en anmälningsskyldighet förenklar inte byggprocessen för byggherren. Byggnadsnämnden måste i praktiken göra en bygglovsprövning. I PBL finns ju vissa krav på hur byggnader ska utformas. Att en åtgärd är undantagen från kravet på bygglov medför i sig inga lättnader i dessa krav.

Positivt med förslaget är att byggherren ges ökade möjligheter till självbestämmande, men det ställe också större krav på byggherrens bedömningsförmåga. Det finns en risk att den enskilde gör tolkningar av vad som inte kräver lov och vidtar åtgärder som egentligen omfattas av lovplikt.

På sikt ställer detta krav på kommunens resurser för tillsyn i efterhand. Det ställer också frågor om vad som händer om kommunen nekar startbesked eller om någon bygger på markområden som inte är lämplig för boende. Jag saknar lagstiftarens svar på dessa frågor.

Det finns fler frågeställningar – som till exempel inom bebyggelsemiljö, hållbar stadsutveckling och besittningsskydd – som jag tycker saknar svar. Det tycks också som om regeringen avser att  låta  svaren komma i ett fullskaligt och till stora delar irreversibelt experiment , vilket är ytterst olyckligt.