Exportsatsningar och innovationer

· · · ·
Av Anders Persson, 13 Apr 2015

Idag presenterade statsminister Stefan Löfven och näringsminister Mikael Damberg regeringens nya exportsatsning i vårbudgeten. Totalt handlar det om 226 miljoner kronor till åtgärder som ska stärka den svenska exporten och det svenska innovationsklimatet.

Ökade medel för exportfrämjande och till statligt riskkapital är bra, men avgörande är hur pengarna används och av vem. Ska Sverige klara industrins omställning och den ökade konkurrensen internationellt så måste regeringen ta hänsyn till de nya förutsättningarna som råder inom industrin.

Tidigare bestod industrin av ett fåtal större företag med all kompetens in house. Idag är industrin något helt annat. Idag består industrin av tusentals små och medelstora företag som i partnerskap och i globala värdekedjor med andra företag skapar jobb, värde och internationell framgång. Det är konsultföretag som levererar FoU tjänster, logistikföretag som löser distributionen, entreprenörer och teknikleverantörer som levererar världsledande teknik i äldre affärsmodeller, produkter och teknikområden. Tillsammans revolutionerar de industrin och öppnar upp helt nya marknader. Det är här den framtida industrins konkurrenskraft och möjligheter finns.

Dessa nya förutsättningar ställer helt nya krav på hur regeringen ska jobba med främjande och stimulansåtgärder. Det är viktigt att åtgärder träffar rätt och når rätt företag. De nya förutsättningarna ställer också helt nya krav på hur forsknings och innovationsstrukturer och främjande ska utformas.

Vi pratar mycket om export, men det handlar idag snarare om den internationella handeln. Företagens internationella framgång bygger på att ha tillgång till rätt kompetens och rätt partners internationellt.

I en undersökning som Svenska Teknik&Designföretagen genomförde 2014 svarade forsknings- och utvecklingschefer inom industrin på frågan från vem de köper FoU-tjänster. Över 75 procent svarade att de köper från ett tekniskt konsultföretag och knappt 25 procent att de köper från ett forskningsinstitut. Mest oroade är företagen för utbildningsnivån generellt och som näst störst problem raknas ”att Sverige inte prioriterar innovationspolitiken tillräckligt högt”.

Forskning och utveckling måste riktas mot de nya expansiva och specialiserade kunskapsbranscherna. De aktörer som står för industrins värdeskapande. De är dessa företag som måste kunna nå ut globalt för att skapa internationellt konkurrenskraftig industri, så kallade ”globala värdekedjor”. Det är här Sverige har sin chans att fortsätta vara ledande industriellt.  Det betyder att satsningarna måste utformas så de når FoU-verksamheten och internationaliseringsbehoven hos hundratals specialiserade och kompetensmässigt världsledande företag, för att hjälpa dem att nå ut globalt. Gärna i nära samverkan med de företag vi redan byggt upp och som redan finns etablerade globalt. Men med bibehållen möjlighet att själva kunna expandera och utvecklas internationellt.

Ska vi lyckas med nyindustrialiseringen och exporten så kan vi inte göra som vi alltid gjort, vi måste ta hänsyn till hur industrin ser ut idag. Det innebär att helt nya aktörer ska bjudas in till bordet när åtgärder ska förhandlas, helt nya företag och helt nya kompetenser. Först då kommer vi hitta rätt.