”Innovationspolitiken behöver få ett större fokus”

· · · ·
Av Anders Persson, 11 Maj 2015

I dagens (11/5) DN-debatt fanns klokt och genomtänkt inlägg i innovationsdebatten av Charles Edquist, professor i innovation, och dessutom ledamot av Stefan Löfvens nyinrättade Innovationsråd.

Charles berör vikten av att kunna skilja på innovation och forskning. Innovationen som inte alltid är en följd av forskningen utan många gånger uppstår i helt andra konstellationer och av andra skäl och drivkrafter.

Det är just främjandet av innovationsdrivkrafter och möjliggörande av innovation som borde vara fokus för regeringens innovationspolitik.

En fråga som Charles belyser är hur våra offentliga upphandlingsmedel används (idag årligen ca 600–800 miljarder kronor). I en allt mer ökande rädsla för att bli överprövad, och en tradition att i förväg bestämma exakt vad man vill upphandla, skapas inte möjligheten för marknaden att leverera nytänkande och nya innovationer. Istället för att i upphandling belysa sina utmaningar och behov, så skrivs upphandlingsunderlag som riktar sig till redan förutbestämda leverantörer, tjänster och produkter. Detta hämmar både konkurrensen och innovationsklimatet.

Innovationsupphandlingar i olika former har länge varit en del av debatten, i praktiken har en del gjorts, men långt ifrån i den omfattning som krävs för att få till en kraftfull förnyelse på området. Här bör de stora upphandlande myndigheterna ta ytterligare steg och gå före. Även det nyinrättade upphandlingsstödet borde få mer resurser och vara drivande i hur innovationsupphandling kan genomföras på ett rättssäkert sätt.

Fokus bör även ligga mer på det funktionella innehållet av det som upphandlas, kvalitet, innovationsgrad, nytta, funktion och effekt vad gäller att lösa det uttalade behovet. Inte som debatten ofta är idag, kringliggande faktorer och formalia runt företagens och individers kunskapsnivå, kvalitet- och miljöledningssystem, referensprojekt med mera. Att utveckla företaget och dess system och förmåga är företagens ansvar och ska inte som huvudfokus drivas av upphandlingarnas krav.

Det är nyttan i leveransen som ska vara huvudfokus.

Många av de innovationer som skapas idag handlar också om processer, leveranssätt, organisationsförändringar och metodik. Det kan till exempel vara streaming av musik eller språkanpassad äldrevård. Inom samhällsbyggnadssektorn uppkommer ofta innovationerna i projekt och i samverkan med projektens parter. Alla dessa nya former av innovation kräver en ny syn på affärsmodeller och hur man skapar rätt drivkrafter i projekt. Nya sätt att hanterar immateriella rättigheter, finansiera utvecklingsprojekt och bidra till entreprenörskap. Och på så sätt se till att nya innovationer snabbt kan komma till nytta på fler områden.

En sak är helt klar, innovationspolitiken behöver få ett större fokus. Med tydligt riktade insatser för att främja innovationer i tidiga skeden. Vi bör se Sverige som en enda stor testbädd för innovation, dit företag nationellt och internationellt söker sig för att investera, utveckla och utvecklas. Ett land entreprenörer söker sig till och inte flyr ifrån för de får bättre förutsättningar och finansiering på annat håll.

Innovationsrådet har en viktig uppgift i att vara med och sätta Sveriges nya innovationsagenda. Regeringen har ansvaret att med bred förankring i riksdagen se till att åtgärder genomförs, för att bibehålla svensk konkurrenskraft.

”Innovated in Sweden” ska inte bara vara vackra ord utan en drivkraft som lockar entreprenörer världen över.