Korta steg mot de långsiktiga målen

Av Magnus Höij, 08 Mar 2016

Idag är det åter den internationella kvinnodagen. Det är ett bra tillfälle att stanna upp och fundera på vad vi gjort och vad som fortsatt behöver göras för att stärka kvinnors möjligheter i samhället.

Först kanske jag bör understryka att det inte är bra, och att det finns en lång rad problem i både samhället i stort, i politiken, inom näringslivet, i olika organisationer och i vardagen som hindrar kvinnor från att nå sin fulla potential. Orimliga löneskillnader, diverse glastak, informella beslutsvägar som hindrar likabehandling, mer eller mindre grova sexuella trakasserier: listan kan göras mycket lång. Och vi är många som har anledning att fundera på vad vi gjort och vad som behöver göras ytterligare. Inte minst jag själv.

I vår samhällsbyggnadssektor är läget långt ifrån ljust. Möjligen är arkitektföretagen en ljuspunkt, där det är lätt att hitta både kvinnliga ledare, chefer, företagsledare och förebilder. Värre är det hos våra ingenjörsföretag, där andelen kvinnliga medarbetare är långt färre än de manliga. Siffrorna från förra året, som jag redovisade i ett blogginlägg, är – tyvärr – ungefär samma idag.

”Med rätt strategi är jag övertygad om att samma sak går att åstadkomma även i synen på mäns och kvinnors möjligheter.”

Vi som konsultsektor har ett stort ansvar för att ytterligare jobba med jämställdhetsfrågan. Vi har ett uppdrag som inkluderar även samhällets utveckling, vi förväntas ta ett stort socialt och etiskt ansvar i våra uppdrag. Det förpliktigar även oss som företag att ta vårt eget ansvar för jämställdheten på våra arbetsplatser på största allvar.

Att utvecklingen går långsamt kan givetvis förklaras på tusen olika sätt. ”Vi måste börja i grundskola eller kanske dagis med att få tjejer nyfikna på teknik.” ”Det tar lång tid att ändra attityder.” ”Det tar tid att profilera förebilder som får andra att våga kliva fram.”

Allt detta är rätt. Och vi måste vara tålmodiga. Men den frustration som jag och många med mig känner är också konkret och kräver att vi anstränger oss än mer, att vi orkar både jobba för de långsiktiga resultaten men också för att nå de kortsiktiga.

Erfarenhet från den nya digitala världen, där Twitter och Facebook på kort tid ändrat vårt sätt att kommunicera, visar att det går att flytta fram positioner och ändra gamla beteenden överraskande snabbt. Tunga hierarkier har ersatts med öppna nätverk. Slutenhet har ersatts med öppenhet och transparens.

Med rätt strategi är jag övertygad om att samma sak går att åstadkomma även i synen på mäns och kvinnors möjligheter.  Därför är jag hoppfull. Om vi bara vill åstadkomma förändring, om vi bara vågar utmana oss själva och vårt sätt att jobba, umgås och samverka: då kommer även ett mer jämställt samhälle att kunna bli verklighet på ganska kort tid.

För oss i samhällsbyggnadssektorn borde det dessutom vara extra angeläget. Det är först om vi kan ändra oss själva som vi kan ändra på samhället.