shutterstock_278071958-2

Samhällsbyggnadsbranschens slut

· ·
Av Magnus Höij, 01 Jul 2016

STD-företagens medlemmar består av ingenjörsbolag och arkitektföretag, stora som små. Vilken bransch jobbar de i, egentligen? Svaret är långt ifrån givet.

Jag har, som några av er vet, jobbat som redaktör för olika tidningar och bevakat IT-utveckling och modern kommunikation. I det jobbet rörde jag mig i både ”mediabranschen”, ”IT-branschen” och i vad vi kanske kan kalla ”sociala medier-branschen” eller ”modern kommunikationsbranschen”. Numera skulle nog en och annan hävda att jag jobbar i och med ”samhällsbyggnadsbranschen”. Plus lite i ”arbetsgivar- och påverkansbranschen” om en sådan finns.

Enkla lådor och tydliga paketeringar är ibland nödvändiga och nästan alltid väldigt praktiska. Men inte sällan skapar de problem. Jag tror att vi som jobbar med rådgivande ingenjörsuppdrag och arkitektarbete ibland placeras i fack där vi inte riktigt känner oss hemma. Självklart är att många av våra medlemmar jobbar i ”samhällsbyggnadssektorn” eller rent av i ”byggsektorn”. Men associationerna för båda dess branscher leder oftare till byggherrar eller byggbolag. Vi själva står för något annat, inte minst för något mer. En ansenlig andel av våra bolag jobbar mer som ”it-bolag” eller ”managementkonsulter” än något annat. Vi jobbar med kunskap som främsta verktyg, inte grävskopor eller pengar. Man skulle kunna överväga att placera sig i ett annat fack, en annan låda, där tillhörigheten (kanske) skulle vara tydligare.

Tyvärr är det inte så enkelt. Jag vill istället tänka i andra banor. Vi vet att digitaliseringen (som tidigare kanske ägdes av företagen i ”it-bransch”-facket) påverkar allt fler. Och vi vet att digitaliseringen suddar ut gränserna mellan det som är samhällsbyggnad och IT, mellan fordonsbransch och transportbransch, mellan kommunikation och marknadsföring. Och tusen andra glidningar och gränsöverskridanden. Förr fanns ett sortiment för färghandeln, ett annat för järnhandeln. Bauhaus bryr sig inte längre om var den gränsen går.

Vi vet att ett problem kan lösas på en mängd olika sätt, av en mängd olika aktörer och företag. Om man alltid plockar fram hammaren när man möter en spik, blir resultatet också alltid lika. I många fall behöver vi titta utanför våra vanliga lådor för att lösa gamla problem på nya sätt. Därför tror jag att det är bra att de gamla indelningarna minskar i betydelse.

Låt oss bli bättre på att lära av varandra, bidra med vad vi kan till andra och utmana gamla arbetssätt oftare.

Är de gamla facken därmed på väg att tappa sin betydelse? Delvis tror jag det. Och i vilket fall tror jag inte att vi ska betona tillhörighet till olika branscher för mycket. Det stänger dörrar, när vi istället måste öppna dem.

Låt oss bli bättre på att kliva in och ut ur våra gamla fack. Låt oss bli bättre på att lära av varandra, bidra med vad vi kan till andra och utmana gamla arbetssätt oftare. Det klarar vi nog bara om vi inte blir för hemmablinda, att vi blir alltför fast i gamla arbetssätt och tankemönster. De gamla ”facken”, där näringsliv och samhälle delas upp i lådor, de behöver utmanas. Och det görs bäst av oss själva. Det blir inte lika praktiskt som innan. Men det kan ge oss något nytt, något bättre. Och dessutom kan det bli lite spännande och lärorikt.

Nästa vecka blir det såklart Almedalen för min del, där STD-företagen har olika aktiviteter. Är du på plats hoppas jag att vi ses. Läs mer på std.se/Almedalen.

Men först ska sonen konfirmeras i helgen. Om jag till vardags jobbar i en föränderlig värld kanske söndagens gudstjänst kan ge lite vila. En av kyrkans USP:er är väl att inte kasta ut för många barn med badvattnet.

Trevlig helg!