bilddi

En jobbig omställning av näringslivet – och politiken

· · · · · ·
Av Magnus Höij, 14 Okt 2016

Ericssons tuffa resa gläder ingen. Men det gäller att dra rätt slutsatser, när den traditionella industrin möter motgångar som kanske inte alls är tillfälliga.

Vår gamla industri, oavsett om det rör sig om skog och trä, fordonsindustri, elproduktion, stål eller kanske flygplan, har utgjort en ryggrad i svenskt näringsliv under många år. Betydelsen av IT, telekom och andra kunskapsintensiva tjänster har på senare år ökat, liksom kreativa näringar som mat, musik, turism och design.

Ericssons senaste motgångar kan ha många förklaringar. Men att det finns inslag av omställning från en gammal tillverkande industri till en ny tjänsteproduktion är jag övertygad om.

Men en modern näringspolitik får inte hämta sin utgångspunkt i hur gårdagens näringsliv fungerade.

Gamla fabriker för att producera saker byts mot kreativa kontorsmiljöer där tjänster, upplevelser och innovationer ser dagens ljus.

I mitten av denna omställning står de kunskapsintensiva företagen, där STD-företagens medlemmar utgör själva kärnan.

Ingen gläds åt den gamla industrins motgångar. Men vi måste söka framtiden i de miljöer och hos de företag som erbjuder nya, hållbara svar.

Det är inte minst en uppgift för politiken. I den debattartikel som publicerades i torsdagens Dagens Industri (länk till artikeln) redogör jag för tre konkreta förslag som skulle göra forsknings- och innovationssystemet mer anpassat till ett modernt näringsliv.

Men det finns mer att göra. Skatteregler måste anpassas till en modern syn på arbete, kollektivavtalen måste stå i samklang med hur arbetsplatser och ledarskap ser ut, utbildningssystemet måste vara en integrerad del av kunskapssamhället och det livslånga lärandet.

Jag vet att näringsminister Mikael Damberg inser mycket av detta. Nu behövs det dock ett än tydligare ledarskap, en vilja att lägga om kursen, att lyssna på nya röster.

Vi ska vara stolta över vårt arv och över våra basindustrier. Men en modern näringspolitik får inte hämta sin utgångspunkt i hur gårdagens näringsliv fungerade.

Jag är övertygad om att Ericsson är en del av lösningen, inte av problemet. Men fler behöver inse hur det moderna värdeskapandet fungerar, hur man ser på produkten i förhållande till tjänsten och hur man ser människans roll jämfört med maskinens roll. Ericsson har många nycklar till dessa svar och jag tror de kommer att stå för ett viktigt bidrag till framtidens lösningar. Nu gäller det att politik och samhälle för övrigt börjar inse det också.

I helgen fyller både min son 15 och min farmor 98. Den ene dock i Bromma, den andra i Bohuslän. Kanske går det att fira med hummer i Stockholm?

Trevlig helg!