shutterstock_397041991

Kvartalspolitik, populism och hållbar utveckling

·
Av Anders Persson, 21 Nov 2016

Trots uttalande från Donald Trump om att bryta klimatöverenskommelsen och de negativa marknadseffekter det fått för företag verksamma inom miljöteknik, så är världens länder fast beslutna att följa klimatavtalet. Men vägen framåt efter COP22, som avslutades i fredags, handlar i första hand om näringslivets möjligheter och förmåga att leverera resultat. Och därmed om politikens förmåga att skapa gynnsamma förutsättningar för näringslivet så att man kan göra just detta. En god näringspolitik som stödjer företagens utveckling ligger efter COP22 i linje med klimatavtalets förväntningar och ambitioner.

Hållbarhet är i fokus

Förr pratade vi mycket om kvartalsekonomi och företagens allt kortsiktigare agerande. Näringslivet kämpar fortfarande med detta och hur man på bästa sätt kan låta långsiktigt värdeskapande gå hand i hand med höga effektivitetskrav i den internationella konkurrensen. Långsiktighet, förmåga att bygga strukturkapital och att erbjuda socialt, ekologiskt och ekonomiskt hållbara lösningar till sina kunder har blivit en konkurrensfaktor och en del av företagens vardag.

Resultatet av COP22 och innehållet i Agenda 2030 är en fantastisk möjlighet och utmaning för både politiken och företagen. Men framförallt skapar det förväntningar på det offentligas agerande samt på hur vi producerar, förvaltar, konsumerar och hushållar med våra resurser.

I en ideal värld så är ”slit och slängsamhället” långt borta

I en ideal värld har företag, kommuner och myndigheter fokus på kvalitet och livscykelperspektiv. Tjänstens värde ökar i förhållande till det materiella ägandet.  De företag som investerar i kunskap, kvalitet och affärsmodeller som bygger på tjänstens värdeskapande är självklara vinnare. För Sverige får fler innovativa företag, ökat entreprenörskap, ökad sysselsättning, bättre välfärd och långsiktigt mycket större samhällsnytta för våra skattepengar. Men detta är i en ideal värld.

Företagen är idag långsiktigare än politiken

Näringslivet har till stora delar förstått den strukturella omvandling som sker. Företagen har strategier och långsiktiga planer som sträcker sig förbi både kvartals- och mandatperioder. Integration, social hållbarhet, värdeskapande, digitalisering och tjänstefiering är självklarheter i företagens vardag. Fokus ligger på att skapa affärsmodeller som tar betalt för nytta och värdeskapande. Men hur ser det ut när det offentliga är beställaren? Hur ser det ut med långsiktigheten och kvalitetsuppföljning i den offentliga vardagen och i politiken?

Att leva som man lär

Paradoxen ligger i att den långsiktighet som krävs för en hållbar utveckling inte i tillräckligt grad genomsyrar vardagspolitiken eller det offentligas uppdrag. Offentlig upphandling sker som regel till lägsta inköpspris och inte bästa kvalitet och lägsta livscykelkostnad. Upphandlingsregelverk fylls av onödig byråkrati när fokus borde ligga på nyttan med den levererade tjänsten. Entreprenören ses inte som den som skapar värde och arbetstillfällen utan som en skattebas där luckor måste täppas igen för att inte skapa orättvisa. Arbetskraftsinvandringen som är nödvändig för företagens överlevnad ses som ett hot där vi istället för att attrahera experter och ingenjörer till Sverige gör vårt bästa för att hålla dem borta. Istället för att främja entreprenören, nya företag, tjänsteutvecklingen och innovationsarbete som leder till hållbara affärsmodeller har vi en skräck för det nya som snabbt behöver regleras, förbjudas eller beskattas.

Allt var inte bättre förr

Jag kan inte bedöma om det är populism eller en längtan tillbaka till tider från förr. Kanske ser vi effekten av en främlingsfientlighet som inkluderar allt som nytt och okänt? Eller saknar vi bara den politiska förmågan att anpassa politiken efter verkligheten?

Företag behöver långsiktiga spelregler som främjar entreprenörskap, innovation och förnyelse. Den som levererar högre värde och smartare lösningar förtjänar att belönas, inte minst i upphandlingar. Här måste det offentliga lära av näringslivet.

Oavsett vad som är grunden för den utveckling vi ser så är kortsiktigheten i politiken, det jag kallar ”kvartalspolitik” inte bra för Sverige. Ska Sverige kunna uppfylla klimatmål och jobba för en hållbar utveckling så krävs långsiktigt hållbara och näringslivsfrämjande spelregler. Och ett politiskt mod som inte drömmer sig tillbaka till en svunnen tid utan främjar tjänsteutvecklingen och näringslivets strukturomvandling.