shutterstock_536695045

Vad jag lärt mig sedan i fredags

·
Av Magnus Höij, 12 Apr 2017

Den senaste veckan har varit omtumlande och givetvis väldigt sorglig. Men också inte utan värdefulla och upplyftande insikter.

Det misstänkta terrordådet i Stockholms innerstad i fredags ställde mycket på ända. Vi var många som ringde nära och kära för att säkerställa att de var i säkerhet. Några fick det mest ofattbara beskedet, där en familjemedlem, vän, kollega eller bekant ryckts bort från oss i ett omänskligt och hänsynslöst dåd. Andra skadades, ytterligare fler fick bevittna händelser som ingen borde få bevittna.

Vi är många som känner medlidande med de som drabbats, även vi som inte själva är bland de direkt drabbade.

Samtidigt är det lätt att understryka det som många debattörer och kommentatorer redan påpekat: vi är väldigt, väldigt många som värnar om det öppna samhället, våra gemensamma mötesplatser, det gemensamma projektet som vi alla varit med att skapa.

Berättelserna om hur stockholmare öppnade sina hem, erbjöd kända och okända medmänniskor sängplatser, mat och värme, fyllde både sociala medier och landets tidningar.

Tillit, respekt, rent av kärlek, är ord som ofta och med fog använts för att beskriva känslorna de senaste dagarna.

Men jag har själv kommit till fler insikter den senaste veckan.

En är att vi måste fortsätta att leva våra liv och bidra till samhällets utveckling med samma kraft som innan. För egen del handlar det om att fortsätta kämpa för att det utbildas fler ingenjörer och arkitekter, att se till att de tidiga skedena i byggande och samhällsbyggande får mer utrymme, att våra kollektivavtal fortsätter att vara ett verktyg för trygga anställningar och långsiktigt lönsamma företag. Och så vidare. Det arbetet fortsatte med oförminskad kraft i måndags morse. Så måste det fortsätta att vara.

En andra insikt är att vi som jobbar med samhällsplanering och i synnerhet städernas utveckling kan känna oss trygga i att de grundidéer som vi utgår ifrån de håller än. Vi kan fortsätta vila i att hållbarhet i många dimensioner står högt i kurs. Vi kan utgå från att efterfrågan fortsatt är stark på livsmiljöer och städer där människor vill umgås, där unga och gamla möts, där kulturer får brytas mot varandra, där mångfald är bättre en enfald. Om något, så kommer efterfrågan bara att öka.

Stockholm stannade i fredags eftermiddag. Och vi fick alla flera tillfällen i helgen att reflektera över det som verkligen betyder något för oss. Jag är glad för att detta är ungefär samma saker som det var i torsdags förra veckan. Kanske med en större ödmjukhet inför livet och varandra.

Våra uppdrag som samhällsbyggare är det samma. Våra uppdrag som arkitekter och ingenjörer, oavsett vad som står på våra visitkort, är de samma.

Det gläder mig. Och gör mig ännu mer stolt över att bidra till just den sortens samhällen och städer, som verkligen står pall.

Mitt i all sorg och förtvivlan över vansinnesdådet känns det trösterikt.

*

Årets påskhelg tillbringar jag med familjen i Hunnebostrand, där jag kan se fram emot lite kroppsarbete i vår sjöbod. Jag hoppas också att årets påskefyr på St Görans Ö blir extra ståtlig. Hoppas att ni alla får en avkopplande och fin påskhelg.

Magnus